Vi sov hemma hos mig kvällen innan.. Vi hade en bra kväll.. Vi blandade Oboy med varann vilket jag aldrig kunnat tro! Min kära lyckades spruta ut mjölk ur munnen över hela köket (3 ggr) på grund av att hon inte kan hålla tillbaks sina glada känslor. Men vi lyckades! Krävs teknik och ansträngning, men det va lätt värt det! ;)

Så kom man fram till dagen. Dagen den 17 december.. Den dära måndagen precis en vecka innan Julafton. Vi gick upp tidigt, inte alls mycket sömn. Åkte sedan hem till min kära för att packa det sista och även för att ta farväl av familj. Det såg tungt ut.. Farväl.. Jag avskyr farväl!

Vi åkte sedan till den Thailändska Ambassaden där vi skulle hämta ut visum, det gick hur bra som helst! Plus att min kära lärde mig fickparkera! (ordentligt) En teknik som var enkel och funka skitbra! Sedan fick min kära köra till Arlanda därifrån. Jag är så stolt över henne! Helt galet bra att hon hann fixa allt innan denna resa! Körkort, visum, alla sprutor, visa-kort etc. Hon har ju haft god tid på sig med allt detta, men jag kan bara säga att jag är "stolt som tuppen"!

Väl på Arlanda börjar man inse lite. Vi kommer inte åka härifrån tillsammans. Åhh!

Vi tillbringade en lite längre tid på Arlanda. Vi åt och myste =)

Min kära var ledsen. Jag var också ledsen, men inga tårar kom. Jag fattade inte riktigt. Väl på plats utanför "Gaten" stod vi själva efter att resten av familjen gått in. En kvart att ta farväl på... Vi höll om varann och min kära grät. Jag tittade på henne och fick ett stygn i hjärtat! Även om man bestämt sig för att inte fälla en tår, kunde man inte! Det gick inte! Jag ville inte gråta, för jag vet att det skulle bli så mycket jobbigare för min kära då.. Men de kom.. Vi krama varann hårt! Pussades sedan en sista gång, sen stegade hon fram med pass och biljett i sin hand. Vi skiljdes åt med ett leende på läpparna! Vi vinkade ivrigt och sa med blicken att vi älskade varann!

Min kära åkte igår för att resa i 5 månader.. Jag vaknade imorse och insåg att det det skulle bli 5 månader av saknad! Men redan efter en dag är jag sååå mycket medvetnare om hur mycket jag älskar min kära!

Min Kära Thérése!