Det var ett tag sen! Man kan säga att jag har mina perioder. Känner jag inte för att skriva så skriver jag inte. Enkelt men tråkigt för er som väntar...

Mycket har känts, mycket har funderats, man kan förändras, ett liv kan vända... Nu ska saker och ting hända!

Jag har gått och grävt ett stort djupt hål. Ett hål som är så djupt att mörkret tränger sig på. Jag har inte varit mig själv. Jag tror att jag varit näst intill så djupt ner man kan hamna. Det har varit mörkt, tungt, dystert och också bittert. Jag har inte haft någon ork, ingen lust, ingen glädje. Jag har tänkt mycket, även i de mest djupaste och mörkaste tankegångarna. Det har känts som om det här livet är gjort för att man ska misslyckas i. Man kan alltid fråga sig hur man hamna där man hamnade. Speciellt när man befinner sig djupt nere i mörkret. Lyckas man ta sig ur skiten så tror jag man inte vill ta tillbaks någonting. För har man en gång fallit ner och sedan lyckats ta sig upp igen, så går man helt plötsligt på annan mark än vad man gjort tidigare. Jag har haft svårt för att smälta att man inte är fullkomlig. Man gör fel, stora som små.. Livet går vidare, men det är bara du som kan ändra på dina fel och brister. Det svaga skola bliva starkt. 

Jag är inte där än gällande många saker.. Jag har lovat mig själv att tag i livet, i MITT liv! Det finns mycket som ska uträttas.

Jag vet att jag kan! För jag har viljan att börja klättra upp mot ljuset.